Vi landar i Kuala Lumpur också gigantiska flygplats. Vi får gå en bit och sedan ta airrail till nästa terminal för att få ut vårt bagage.. men innan det måste vi fylla i:

• Immigration dokument..
  en per person.. vanliga frågor om vad jag har för ärende i landet, vart jag ska bo osv.. men också om jag har vistats i landet tidigare. det står också med röd text att det straffas med döden om man försöker få med droger ut ur landet.
   
• Health declaration
  där jag skriver på att jag inte kommer ifrån något av WHO deklarerat pandemi-utsatt land angående H1N1.

Svininfluensan H1N1

H1N1 epidemen tas mycket allvarligt här.  Nästan alla som arbetar har vita masker på sig och man känner sig verkligen som en alien/främling. Man får följa vissa vägar, lite beroende på var man ankom ifrån och får fylla i dokument och de kollar ens kroppstemperatur.

Nya i Kuala Lumpur

Vi ser vilsna ut och jag spanar efter lite priser för att få en prisindikation på vad det bör kosta att ta sig in till stan och vårt hotell.  Går genom den gröna utgången och visst står de där och försöker locka oss.. Det finns ett express tåg in till stan..som kostar ca 75 MYR per person..   De har en taxi-tjänst som de kallar budget-taxi. Verkar som alla taxi-förfrågningar ska gå genom dem.

Vi får en svart taxi. Dvs en limo. Den kör oss längs den nya tullbelagda motorvägen (1 år gammal) förbi palm-träd och cyberjava mot Kuala Lumpur centrum där dubbeltornen från Petrona reser sig vid horisonten.

Bokade fel månad

Det visar sig att jag klantat mig ordentligt och bokat fel datum på hotellet. Jag hade bokat i juli månad istället fö juni. Hur kunde jag va så dum?!?  Bläh. I alla fall så har de rum nu också så vi får ett rum ändå. Rummet har nummer 2514 vilket visar sig vara våning 25, ett hörnrum med panorama-utsikt mot petrona towers. Helt OK faktiskt

Det finns en pool och ett gym på våning 4. Hälso spa på våning 5 och någon restaurang på våning 26-28. Rummet håller hög standard och vi vänder soffan ut mot panorama fönstret och bara trivs.

Pavillon

Efter en efterlängtad dusch tar vi oss ut på gatorna bara för att upptäcka och känna läget.

Taxi chaufförerna är på oss direkt men vi vill bara gå lite, så de visar oss vägen till närmaste shoppingcentret som heter Pavillon. Ett enormt komplex med massor av lyx-märkesvaror för förståss dyra priser. De har en kampanj för BMW just nu och folk verkar helt galna i att öpnna och känna på de BMW’s som är utställda längs med golvet. En annan går omkring med en handduk och torkar bort fingeravtryck och annat på glasrutorna.

I bottenvåningen finns en dedikerad food-court som är helt grym. Hur många restauranger som helst och vi börjar inse att mat och dryck är ruskigt billigt. Efter maten äter vi varsin sockerfri och ”tillsats-” fri glass (hur de nu lyckats med det) som är supergod. Man känner mangobitar och hallonbitar i glassen.

Mätta beger vi oss nu mot de två tvillingtornen. Petrona towers. Det är höga och tornen är upplysta hela vägen. De blir rätt imponerande. Under tornen finns SURIA KLCC shoppingcenter som ser inifrån nästan identisk ut som pavillon och lika gigantiskt.

Double special chicken cheese

Vi köper ett smycke till Shaoli och går sedan bakom huset där det finns en park man kan sitta och ta det lugnt vid vattnet. På vägen tillbaks till hotellet stannar vi vid ett gatustånd och beställer varsin Double Special Chicken Cheese hamburgare. En livsfarlig kyckling burgare med dubbla lager ost som är inbakade i stekta ägg och bröd. Folk gillar ägg här.

Tidigt på morgonen njuter vi av den utlovade hotellfrukostbuffen i amerikansk stil. Korv & scrambled eggs, kokta ägg, cornflakes och yoghurts av olika slag. Te o kaffe och några olika juicer också. Supermätt, nöjd och redo för nästa dag.

Det var lite kvavt i hotellrummet. Misstänker att AC anläggningen strular för i korridoren fläktar det på. Under natten har det kört förbi utryckningsfordon med sirenerna på. Området kring centralstationen med red light butikerna känns också lite sådär men hotellet ligger utanför. Låter lite negativt kanske, men jag vll ändå rekommendera hotellet och kommer helt klart välja det igen vid nästa besök i staden.

Etihad Airways

Vi åker airrail mellan terminalerna på frankfurts flygplats och hittar så småningom incheckningsdisken till flygbolaget. Det gäller att vara ute i god tid på stora flygplatser.

De har tre incheckningsdiskar öppna. Framför diamond class och pearl business class har de lagt ut röda mattor. I vår kö har de inte lagt ut några mattor alls. orättvist

Flygvärdinnorna har mössor på sig. Planet är nästan tomt. Det är vi och några enstaka personer här och var. Några använder de lediga platserna och lägger sig på flera säten och ser nästan ut att ligga bekvämare än 1:a klass passagerarna.

Sicka mojänger de har, 1:a klass passagerarna. Sittplatserna ser ut som simulatorer och man ligger i princip ner hela resan och kan beställa mat när som helst. Vi dödliga måste äta kollektivt.

Insidan av planen är designade med en ljusgul/brun strukturtapet och lamporna lyser upp kabinen i olika färger mot tapeten.

Kabin-personalen ler när de lämnar hörlurar eller rättar till bälten precis på samma sätt som i reklamfilmer. Det är rätt kul att se hur de envisas med att vara trevliga även när de handskas med jobbiga passagerare.

I bakgrunden spelas en återkommande melodi tillsamans med en video på skärmar

na som sitter fast på varje säte. De visar upp ett grandios bild av flygbolaget (och abu dhabi). Nu har jag stora förväntningar på dem. Det var senast i februari jag flög med Qatar Airways. Ska bli intressant att jämföra lite.

Service nivån är väldigt hög.

Innan take-off visar de en 3D-animerad film med säkerhetsinstruktioner. Först på arabiska och sedan på engelska. Den är rätt lång så det är segt att behöva höra den 2 gånger. Innan take-off läses en kort bön. De delar också ut ett paket med strumpor, ögonbinda och öronproppar.

Med jämna mellanrum både dag och nattetid kommer flygvärdinnorna förbi med brickor med apelsinjuice, äpplejuice och vatten. Ibland också lite snacks och annat. Bäst var det efter midnatt när vi tittade på en film och de kom ut med häägeen-dazs glass i mugg. Åhh va gott.. och perfekt tajmat.

Monstermaskinen

Vid varje sittplats sitter en touchskärm med tillhörande fjärrkontroll vid stolen. Baksidan av fjärr-kontrollen är utformad som en mobiltelefon.

Det kostar tydligen $6 per minut att ringa med den. De delar ut  steriliserade hörlurar som ska återlämnas efter flygturen. Det är bra ljud i dem och faktiskt lyckas få bort en hel del av bruset från flygplanet.

Media utbudet är inte dåligt. Verkar finnas lite för alla smaker och kulturer – men jag tycker ändå utbudet är väldigt trist. Inga av spelen är något vidare bra. Ingen av filmerna är heller direkt intressant och musiken är alldeles för generell.

Navigationen i systemet är trög, långsam och inte riktigt igenomtänkt. Det går trögt att bläddra och det går heller inte att söka. Det finns filmer, tv-serier, radiokanaler, spel och musik. Vissa av spelen kan man köra mot varandra i planet. En annan applikation tillåter att man kopplar upp sig på en av de 2st live cams som sitter på utsidan av flygplanet och man kan då se ut både framåt och rakt ner live. (ganska tufft, speciellt på landningsbanan)

Är väl egentligen mer imponerad av den tekniska lösningen än själva utbudet i apparaten. Ett tag blir det fel i kamera systemet och en fel-sida visas som påvisar att de kör med apache webserver.

Maten då?

Ett menykort delas ut som inbjuder till god mat och jag väntar spänt på maten. Jag väljer lamm-rätten som presenteras på typiskt etihad-vis och ett glas diet coke till det. Maten är varm och god. men det finns inget sting i maten.. inget wow eller.. vad gott känsla  utan mer som kalopps i bamba.   Jag tycker heller inte om hur de blandar olika komponenterna i maten – Huvudrätten baserad på kött och en sallad baserad på fisk.

Etihad håller dock mycket hög klass, och speciellt servicen är ruskigt bra. Nästan så man får dåligt samvete för att man viftar bort dem när de på ett överdrivet trevligt sätt frågar om man vill ha grejer hela tiden

Abu Dhabi – den stora svampen

Abu Dhabi efter 5 timmar. - 44 grader ute säger kapten.. Vi lever i en AC värld så vi märker inte detta. Flygplatsen har en intressant design som jag ännu inte riktigt greppat. I mitten ser det ut som hela taken sugs ner i golvet och det går små gångar ut till utväxter  som ser ut som små svampar. Ah låter nog som jag är helt sjuk..

Många går med munskydd. Framförallt barn och araber med fruar. I högtalarna nämner de om och om igen om influensa-epidemin som pågår. De verkar helt klart bry sig mycket mer om epidemin här än i europa. Lappar och varningar står skrivna överallt.

Efter att ha tittat lite på dyra klockor sätter vi oss och väntar på vår anknyning tillKL (”kej-ell”) som folk verkar säga.. när de menar Kuala Lumpur.

My name is Faod – but please call me George

Planet till KL är  fullsatt till skillnad från det tidigare planet. många barn.. Bredvid mig sitter en saudiarabisk student som heter Faod,  eller George som han hellre vill kallas för. Han är på väg tillbaks hem efter semester i saudi arabien. Han studerar och varit på semester hemma hos familjen. Han tar en huvudvärkstablett och ska sova. Men några minuter senare zappar han biofilmer och snabbspolar genom dem och talar om för mig vilken musik och vilka filmer som är bra.

AKON är tydligen bra. Jag har aldrig lyssnat på AKON tidigare och då pekar han på ungdomarna på flyget. AKON är tydligen vara populär bland folk i deras ålder. Han är redan inne på nästa spår om vilka ställen jag ska besöka i KL och skriver en lista också..

Faod har två flickvänner och är den yngsta brodern i familjen. Den äldre utbildade sig till läkare men arbetar med något helt annat. Han brukar vanligtvis flyga med saudi arabian, men tog etihad denna gången hann han säga innan han stack iväg till toaletten för 3:e eller 4:e gången. Killen verkar bakis.

Jag tycker inte alls han beter sig på det vis som jag inbillat mig hur en saudiarabier ska vara.(mina förutfattade meningar, baserad på media)

Jag hade inbillat mig att de levde lite i sin egna värld, mycket mer inbiten sin egen kultur. Men Faod hade väldigt bra koll på västerländsk kultur, media, geografi, politik och så vidare och var väldigt öppen och intresserad – och mycket mer medveten om det västerländska än jag kunnat tänka mig. Han kunde berätta en hel del om sverige, stockholm och göteborg också. Många av de jag träffar utomlands vet ju knappt vad sverige är för något och envisas med att blanda ihop det med schweiz hela tiden.

Kvällsmat till frukost

Nu inser jag att det är något fel på det här flygbolagets tankegångar.. Igår fick jag fisk och kött på ett sätt som jag inte gillade men  nu serverar de kvällsmenyn biff med pasta till FRUKOST???

Det är gott, men samtidigt.. samma som tidigare – ingenting speciellt.

qatar           etihad         ryanair

Service              5                5+             3
Mediautbud           5                4              -
MediaNavigation       5                2              -
MediaFlygstatus               –                4              -
Kartor               - 4              -
Stol                 5                5+             2
Inredning            4                5              2
Maten                5                3              -
Hörlurarna           2                4+             -
Hemmaflygplats   4                4              3
Punktlighet          2                5              5
Prisvärdhet                 4                4              5
Tryggkänsla
Fräschhet

Etihad Airways