Vi checkade in i en av Norrqvarns roliga trollstubbar vid Göta Kanal vid Lyrestad (norr om Mariestad). Här var precis så lugnt och fridfullt som vi önskat oss och det var bara att slappna av och njuta.

På kvällen stod ett bord reserverat på restaurang Kingfisher Indian Cuisine & Bar i Mariestad. En högklassig och smakfull upplevelse med bra priser, en spännande meny, ett öga för presentation och god service i fräscha lokaler. Helt enkelt ett måste, om man passerar Mariestad.

Jag beställde en vegetarisk Paneer Jalfrezi som även om den var mycket god, kändes något fet, och en mättnadskänsla införde sig redan efter halva måltiden. Jag hade gärna haft det goda ölet kingfisher (körde bil) samt efterrätten (kulfi) som inte fanns.

När vi kom tillbaks hade personalen förberett badtunnan och eldat upp den till 42°C. Det var ruskigt skönt att klä av sig i det mörka kyliga och ödsliga nattlandskapet mitt framför det isbelagda göta kanal och hoppa i det rykande varma vattnet. Den vedeldade tunnan luktade så gott och någon form av eufori begav sig ända tills vi somnade gott i de mjuka sängarna i trollstubben.

De har en villa som ligger ungefär halvvägs mellan Skiathos Town och Koukounairies beach, på toppen mellan mellan Vassilies beach och Achladies beach.

Tre vägar till beachen

I och med att den står så högt, så ståtar den med den mest magnifika vy över havet man kan tänka sig, men samtidigt så innebär det också att man för att nå själva stranden, behöver gå ner för berget.

För att nå stranden kan man välja mellan den vackra trappan, den branta grusbacken, eller den längre, men planare bilvägen. Trappan är egentligen till för ett annat hotells gäster, men verkar nyttjas av alla. Backen är snabbast men också brantast och bilvägen är en omväg men man passerar då en livsmedelsbutik och hotell esperides.

Högst upp på backen står Villa Anastasia och på andra sidan står en villa till som även är märkt med Apollo Charter skyltar. Trappan ner till beachen ägs av Pensionat Paradise. Efter man gått ner för (de gula) trapporna möts man av en gård med fruktträd och nere vid beachen även en taverna med samma namn.

Achladies Beach

Achladies beach känns som en något lugnare beach. Det finns parasoller och solstolar som man hyr för €8. Det är ett fast pris som gäller för alla stränder. Vi satt dock under ett träd lite längre bort, då satt vi mer för oss själva. Stranden är blandat fin och grovkornig. Vattnet är lugnt, rent och klart, men blir oroligare och smutsigare mot eftermiddagen. På kvällen ser vi ungdomar plocka skräp och fimpar på både stranden och i vattnet.

I vattnet simmar småfisk som gärna börjar gnaga på mina fötter. De följde efter mig och strax hade jag 10 fiskar på mig. Det kändes nästan som ett fisk-spa, men när en större fisk satte igång började det blöda.

Varje hållplats är en beach

Utanför villan finns busshållplats nr 9. Hållplatserna är numrerade från 1 – 26 där den sista hållplatsen är Koukounaries beach. Varje hållplats är en ny fantastisk beach som man kan utforska. Problemet är att bussarna nästan alltid är helt smockfulla med folk som ska till/från stränderna och då stannar inte bussarna alltid.

* Terminus (Junior school & New Port)
1. Delta (crossroads airport road and ring road)
2. Sineterismos (road to Profitis Elias)
3. Ring road (supermarket and shops)
4. Akropolis (Health Centre)
5. Megali Ammos
6. Poseidon/Megali Ammos (Taverna and apartments)
7. Annis (beginning of Vasilias Beach)
8. Vasilias (main stop)
9. Between Vasilias and Achladies
10. Achladies (beach and Hotel Esperides)
11. Villa Liva (Sklithri Beach)
12. Tzanaria Beach (also Nostos & Kanapitsa)
13. Vromolimnos & Nostos
14. Kolios
15. Kolios/Platanias
16. Aghia Paraskevi (Platanias Beach & Princess Hotel)
17. Poros
18. Troulos crossroad (road to Kounistra Monastery, Zorbathes & Asellinos Beach)
19. Victoria (petrol station).
20. Troulos Beach
21. OTE building (dirt road to Mandraki area)
22. Maratha Beach (Palace Hotel)
23. Mandraki (Caravos Hotel & path to Mandraki Beach, Elias Beach & Agistri Beach
24. Yiouvanakis (supermarket and road to Mandraki (Xerxes) Beach
25. Aghia Eleni (Beach)
26. Koukounaries (terminus)


Det går taxi bilar fram och tillbaka på vägen, man kan stoppa en och för ca €7 tar de oss in till stan. (De tar €8 tillbaks) Det finns också en direktbåt från Achladies Beach till Skiathos Town för €2.50 per person.

Taxi plockar upp fler passagerare längs vägen. Det blir ingen delad avgift för det. De tar €5 extra vid tidbokning och €3 extra vid flygplatskörningar. Ytterligare €0.40 per väska och något mer vid telefonbokning.

Villa Apollon

Självhushåll med kök, trinett spis, mikrovågsugn, kylskåp, vattenkokare, köksutrustning. Egen toalett med handfat och dusch. Gott luktande schampoo. Tv och aircondition. Säkerhetsskåp. Det låg ett strykbord under sängen.

Service: Städning varje dag, linnen byts en gång per vecka. Vi får en hel knippa med nycklar till dörren, säkerhetsskåpet, grinden m.m.

Pris boende per natt enl. prislista:

Lowseason may-oct: €50
Midseason jun-sep: €80
Highseason: jul-aug: €110
inkl. tax/VAT

Stället styrs i hög grad av den hårt arbetande Dounia. Hon är glad, trevlig och också ganska bestämd. Hon vill ha betalt i exakta belopp – kontanter. Större sedlar och visa kort nekas. För att betala (utsökta) middagar, öl och hyra m.m. fick vi fick åka ner till stan och ta ut exakta belopp åt henne. Fast det gjorde inte så mycket efterssom vi ändå var där. Sedan stoppade hon ner alla pengar i sin behå.

Översvämning i hotellrummet

En eftermiddag när vi duschade började det plötsligt läcka och spruta ut vatten från ett av rören till handfatet. Det sprutade och blev översvämmning i hela hotell rummet. Sedan spred sig vattnet ut i hallen. Både det filipinska städparet och captain kämpade med att få ordning på allt vatten och rören bakom handfatet. Captain fick till slut hugga sönder väggen för att komma åt rören bakom och gav städarna en ordentlig utskällning. Undertiden gav Dounia oss en nyckel till rummet bredvid som vi kunde använda för dusch och toa m.m.

Brände upp visa kortet

För att förhindra att våra personliga tillhörigheter skulle spolas iväg eller förstöras av allt vatten lade den filipinska personalen upp våra saker på högre nivåer i rummet. Medans de skrubbade golvet rent på vatten lyckades de på något sätt kommit åt spisen, varpå de hade placerat mitt plånboksetui med visa kort och sedlar…  Det luktade bränt. Pengarna verkade ha överlevt väldigt bra om än något brända men visakortet hade smält helt. Precis som varm ost såg det ut. Alltså, ni kan inte ana städarens min när han förstod vad som hade hänt…

Chippet på visa kortet såg dock intakt ut så jag försökte släta ut kortet under tiden det höll på att stelna. Sedan tog jag med det till en uttagsautomat i Skiathos Town. Men apparaten gillade inte det knyckliga kortet och stängde av sig självt. Det var bara att ringa till SEB och spärra det.

Nu låter ju det nästan som att villan var helt hemskt. Men inte det minsta. Villan var riktigt bra. Dounia och Captain ställer tuffa krav på sig själva och sina anställda. Man ser hur de båda kämpar, nästan dygnet runt, med skötsel av villan och dess faciliteter. De lagar fantastiskt god mat och anstränger sig för överglänsa våra förväntningar. Jag var dock bara något missnöjd med att hon inte ville ta större sedlar och ev. något av ljudet från trafiken när folk skulle åka hem från koukounaries/banana beach sent på helgnätterna.

Läs mer om Villa Apollon här:
http://www.apolloskiathos.com/
http://www.tripadvisor.co.uk/Hotel_Review-g189499-d583094-Reviews-Villa_Apollon-Skiathos_Sporades.html

Oj, en sak till… höll ju på att glömma!  Om ni åker dit, glöm inte dricka Mythos!

Knack knack knack.. klockan är redan 11, det måste vara städaren. Vi missade frukosten med 20 minuter, men det spelar egentligen ingen roll då den inte ingår. Vi lämnar lite tvätt i en påse och beger oss åt andra hållet till Berjaya Time Square.

Shoppingcenter med bergochdalbana

Berjaya TIme Square är ett shopping komplex som till skillnad från Pavillon och KLCC är inriktat på vanliga butiker. Komplexet är helt gigantiskt och inrymmer bl.a. en nöjespark med asiens största inomhus bergochdalbana och en 30 banors bowling hall.

Läs mer här.

Nasi Lemak

Vi testar en malaysisk specialité till lunch. Nasi Lemak som kostar 3 ringitt per person och innehåller rostade jordnötter, torkad anjovis, skivad gurka, kokt ägg och en sås. Den var väl sådär och inte speciellt mättande, men glada över att ha provat rätten så ger vi oss på de fruktstånden på andra sidan för varsin nypressad mangojuice. Det är väldigt billigt med mat i Malaysia.

Doctor Fish / Fish-spa

På våning 6 så har de en liten fish-spa anläggning för 20 ringitt per halvtimme. Där har de akvarium fulla med malar som man kan stoppa ner sina fötter i och låta dem  suga bort döda hudceller. haha.. vad det kittlar. Ett 20 tal malar arbetar ivrigt på min högra fot. Det tar väl en 20 minuter nästan innan jag vågar få i båda fötterna och kan slappna av och börja njuta av det. Fötterna känns helt lena efteråt och man märker hur fiskarna tappar intresset för mina fötter efter ett tag. Speciellt när nya ”färska” fötter kommer in, som shaolis och mohuas.

Läs mer om behandlingen här

Vi tycker mycket om time square och kommer definitivt besöka det igen.

KL Tower

Med monorailen (som går på stolpar)  åker vi för ca 2 ringitt per person till Menara KL Tower som är världens femte högsta torn. Vi njuter av utsikten som främst består av Kuala Lumpurs alla skyskrapor och dricker sedan en jättegod kall drink när vi kommer ner. Det regnar och vattnet i princip öser ner. Vi hade tänkt att gå härifrån till China Town men  vi avvaktar och tar bussen ner från kullen som tornet står på.

Läs mer om <a href=”http://en.wikipedia.org/wiki/Kuala_Lumpur_Tower”>KL Tower</a>.

China Town och ökända Petaling Street

Det är ganska lätt att se när man kommit in i china town då stadsbilden förändras en del. Det är nog lika lätt för dem att se att vi är turister. Med hjälp av en karta försöker vi leta oss fram till Petaling street. Vi går under mono-railen några gånger och passerar ett indiskt område som vi ska titta närmare på senare. Vi passerar en Mc Donalds och lite skyltar visar oss vägen fram till destinationen.

Mc Donalds verkar ha en del annorlunda affärsidéer i KL. Bl.a. har de utkörning med cykelbud och gatustånd som säljer fruktjuicer och sånt.

Petaling Street är i princip en lång gata som man satt ett tak på. Längs gatan i trånga gångar går man förbi de små stånden som säljer klockor, väskor, plånböcker, solglasögon, skor, filmer, parfymer från lyx-märken som gucci, rolex, omega, puma, adidas m.fl. Frågar man vad något kostar börjar de gärna någonstans mellan 130-180 ringitt. Pruta Pruta Pruta!!!

Det finns olika nivåer på kopiorna, och då olika prissättning. När vi prutar så klagar försäljarna och berättar historier om vad det kostar att ha ett stånd i området. Några säger att de måste tjäna något på det här. Vissa blir arga, men när vi går därifrån  sänker de sig själva och ju längre vi går desto mer sänker de sig själva. Man hör hur de ropar efter en på långt avstånd. Efter försäljningen ser de ändå helt  nöjda ut.. (!!)

Att undersöka prisnivåerna först i Times Square och Sungei Wan Plaza är helt klart att rekommendera innan man ger sig i kast med gatuförsäljare.

En snabbis in på KFC för att fly verkligheten en sekund.. och sen in
på central market som har mer handarbeten och kulturella saker.

Läs mer om Petaling Street <a href=”http://en.wikipedia.org/wiki/Petaling_Street”>här</a>

Shopping i Kuala Lumpur är extremt bra. Utbudet av västerländska varor, hälsotänkandet och prisnivåerna gör att jag tycker de är långt före oss i göteborg – vilket bara känns löjligt att jämföra med.

Världens sämsta väder

Dagen före midsommar. Vi går upp tidigare än tidigast och sätter oss i den fullpackade bilen ut på E6:an norrut. Tält, grill, resväskor, GPS. Det regnar. Det ösregnar. Göteborg har världens sämsta väder. Skönt att sticka ifrån det!

Efter 2 timmars färd når vi Strömstad och färjeläget. Brrrr. Kyligt. Det regnar fortfarande och det är bara 10 plusgrader. Bilens fönster immar igen medans vi väntar på båten.

Familjefar vann 3000

Vi beställer 2 rostbiffmackor + en kopp kaffe. Pris: 119 NOK eller 145 SEK. En familjefar säger till sin fru att ingen ska röra den enarmade banditen. Han springer iväg till informationen medans maskinen tickar upp vinsten på 3000 NOK.

Det blåser ordentligt. Vågorna är höga och båten gungar. Vissa mår dåligt och nästan ligger på borden medans andra ser helt oberörda ut. Till slut söker vi upp den stabilaste platsen på båten, och försöker ”glömma” obehaget genom att spela på banditerna. Det går inte. Efter ”toabesök” är det nästan retsamt när kapten meddelar ”hoppas ni har haft en trevlig resa”. Biljetterna för 1bil + 5 pers kostade 175 NOK, vilket var ett bra pris tycker jag.

Sandefjord är vackert

Solen tittar fram mellan molnen. Det blir så vackert när solen glittrar mot vattnet och lyser mot husen längs med kusten in mot Sandefjord. Vi passar på att glassa lite på bryggorna i Sandefjord innan charles i GPSen guidar oss vidare mot Sandefjord Torp Lufthavn strax utanför stan.

Fyra timmar före avgång är vi på plats klara och färdiga. Att jämföra flygplatsen med säve ska jag väl knappast gå in på. Många bilar står parkerade. Flygplatserna måste tjäna massor med pengar på parkering.

Flyger RyanAir från Oslo/Torp till Frankfurt/Hahn. Molnen är tjocka som duntäcken hela vägen .. och vädret blir bara sämre och sämre.. blää.  Bussen (Bohr Omnibus) tar oss från flygplatsen till city på 1 timme och 45 minuter.

Fri minibar

Vi checkar in på hotell excelsior alldeles vid järnvägsstationen. Efter en lång dag känns det skönt när receptionisten hälsar oss välkommna med ett jätteleende och berättar att allt i minibaren är gratis. Även internet caféet nere i foajen är gratis och uppe i rummet. Och så förstås frukost buffen kl 6-11 imorgon bitti. Rummet är fräscht och fint. I minibaren finns flera juice, läsk, öl och vatten.

Hungriga ger vi oss ut på gatorna och hittar en kinakrog. De serverar en av de godaste nasigoreng och biffrätter vi ätit på länge. Till det en god färsk öl. Jag vet inte om jag bara var jättehungrig eller om det faktiskt var så gott.

I alla fall var det en bra start på SEMESTERN!

Två veckor är ju inte speciellt lång tid. Den tiden brukar ju försvinna utan att man knappt hinner blinka ibland. Konstigt nog tycker jag mig märka att en hel del saker hunnit hända under de två veckorna jag var borta i Indien.

• Stora byggnadsställningar har satts upp utanför lägenheten.
• SVT har arrangerat om hela sin sajt.
• Mycket snack om kärnkraftverk, vindkraft och poliser i media.
• Vi har fått nya datorer på jobbet

Kanske inte var så mycket ändå.. men det kändes ändå som mycket har ändrats.

Planer vid hemkomst

Så mycket planer jag hade på saker jag skulle göra när jag kom hem (till en riktig internet anslutning)

• Skriva om alla blogginlägg med riktiga tecken (åäöÅÄÖ)
• Lägga till foton till bloggen.
• Läsa och lära mig mer om allt jag har sett och upplevt.
• Skicka foton för utskrift.
• Hämta reparerad Playstation 3 från SIBA.
• Skriva om vilka saker som jag verkligen använde utav det jag packade med mig.

Businessclass boende

I helgen körde vi ner till malmö för att mohua skulle gå på någon nyföretagarkonferense som facket bjöd på. Vi tog in på SAS Radisson hotell och åtnöt ett business class rum där. En rolig sak var att det visade sig att konferensen var i konferenslokalerna på samma hotell som vi bodde i. Det hade jag faktiskt inte en aning om när jag beställde

Något billigare i malmö?

Det var lite dåligt väder, och det var kyligt på i malmö och i hotellrummet. På dagen åt jag en china box med nudlar + 2 val av huvudrätter. (jag tog, kycklingspett + friterade räkor) + stark sås. Det kostade 39:-. Jag fick en känsla av att malmö var något billigare än göteborg. Kanske bara inbillning. Vi köpte också starkt kryddade nötter i en trevlig butik brevid som hette Tasty House. På kvällen passerade vi ett par indiska restauranger men de var så fullsatta och dyra så vi hittade till slut till India Express.

India express

När vi kom in fick vi en meny med en bangladeshisk flagga på. Personalen talade bengali och agerade professionellt. Tycker maten var god, men dock utan det lilla extra. Chapatin var som vilket tunnbröd som helst och lammet var väl inte helt mjukt. Styrkan var det dock inga fel på.

Säkerhetskontrollen i Doha inför flyget till London var extra hård. De tog sig gott om tid åt att fråga ut mig om anledningen till varför jag skulle till London, varifrån och vart jag skulle. På planet sa de att efterssom jag inte hade UK-passport måste jag fylla i ett landing card, men det visade sig att jag inte behövde någon sådan eftersom EU-passet dög gott nog.

Orolig för bagaget

Jag vart orolig för mitt bagage (incheckad ryggsäck) efterssom jag hade allt i den. Bussbiljetter, hotellbokning, kamera och annat som jag glömt ta ur innan jag checkade in den i trivandrum flygplats. Jag hade heller inget lås på ryggsäcken. Åh vad glad jag blev när den kom rullande in på bandet.

Ombokning

Efterssom flyget landat två timmar försent frågade jag bussbolaget om hjälp och de (en indier) sa att de kunde boka om mig till nästa buss för £5. Tror att jag egentligen skulle frågat busschauffören direkt. De brukar vara vänliga. Sen borde väl mina försäkringar täcka sånt här, men orkar man jobba sig för £5?

Busschauffören trodde han flög

Stanstedt ligger långt ifrån london. Det tar nästan 1,5 timmar att åka dit. Då var det heller ingen trafik på vägarna. Bussen (National Express) var i gott skick och busschauffören trodde han jobbade på flygbolag. Innan han körde hade han en uppvisning i säkerhet och hur man skulle ta på sig säkerhetsbältena.

Gångavstånd till hotellet

Det var kallt. Isande kallt i London. Sprang bort till SAS radison hotellet som låg 2 minuter från flygplatsen. Det är enda hotellet som ligger på gångavstånd från flygplats terminalen. Kommer bara vara här några timmar, men det ska bli skönt att sova. Fast jag måste packa om först och förbereda ryggsäcken inför RyanAir.