Fulla passagerare

London Gatwick är en stor flygplats där vi länge får vandra i dess system av vägar och rullband innan vi når säkerhetskontrollerna. Det känns nästan lite tomt och öde. På vägen följs vi åt av två överförfriskade unga män, varav den ene helt plötsligt faller omkull, rakt på golvet på rullbandet bakom oss. Skrattandes ställer han sig upp och klunkar vidare på sin öl, som han på något sätt lyckades hålla kvar vid utan att tappa en droppe.

Gatwick Express

Reklamskyltarna lockar med att man ska åka Gatwick Express in till stan. Argumenten är att de går var 15:e minut och att det tar 30 minuter. Vi har dock redan en bestämd resplan. Vi ska först med tåg till London Victoria, sedan med tunnelbana till Paddington och slutligen med tåg till Southall.

Groupsave 4-for-2

I och med att vi är 4 personer är vi berättigade en rabatt som kallas för groupsave 4-for-2 enl. National Rails hemsida, ger det ett totalt pris för hela resfärden på £33.80. När jag visar detta för biljettkassörskan, vrider hon bara på huvudet och säger att priset enbart gäller för express tåget från flygplatsen in till Victoria och att resten av resan (tunnelbana till paddington, tåg till southall) måste betalas separat.

Jag blev förvånad då jag trodde hela resan ingick i priset. (Se bara här)

Den ultimata lösningen

I vilket fall som helst så föreslår hon den ultimata lösningen:
A day travelcard (Gatwick airport + London zone 1-6 – Southern only – Offpeak) Samma resväg och tider som jag tänkt på fast för bara £25!

Service på tågstationen

Att åka med southern tåget istället för gatwick express tog 32 minuter in till stan och det var både tyst och fräscht.

Väl framme på London Victoria tågstation, vill jag förköpa national rails märkta travelcards för morgondagens åkturer samt evenemangs besök. De måste vara märkta med national rails logotyp för att 2-for-1 ”days out” erbjudandena ska vara giltliga.

Biljettexpediten, en flintskallig afrikan, säger att jag ska köpa korten imorgon. Men jag är osäker på om korten verkligen går att köpa i southall, eftersom det står i broschyren att de bara går att köpa på vissa stationer. När jag frågar om detta blir han irriterad och börjar vifta med armarna. Jag frågar varför han blev så irriterad. Då säger han att det inte går att förköpa korten här och varför jag inte fattar detta. Jag tycker han ger dålig service. Han svarar ”you too” – och även om jag inte fattar vad han menar med det så ställer vi oss i en annan kö och några minuter senare har vi köpt korten utan några som helst problem. (travelcard zone 1-4 offpeak daterade nov 5)

Hotel Mehfil

Efter ca 20 minuters tågfärd är vi framme i Southall och tar in på hotell mehfil, som är både hotell och restaurang. Receptionisten, en indisk tjej, dränker oss med hotellets alla regler innan vi får nycklar och ännu fler instruktioner om hur vi ska hitta till rummet.

Rummet är stort, rent och fräscht även med svenska mått mätt. Vi är positivt överraskade. Möjligtvis skulle man kunna vara petig och nämna att kassaskåp saknas och att sängarna något hårda. Utanför i bakgården står ett gäng indier och spelar fotboll.

Det bästa med hotellet är dock dess restaurang som står helt i en klass för sig själv. Topprestauranger i Göteborg såsom Zaika, Maharani, Bombay Palace m.fl. har långt kvar innan de ens kommer i närheten av denna upplevelse. Se till att boka i god tid bara för att även om man bor på hotellet så är man inte garanterad plats. En av kvällarna missade vi att boka och  då väntade vi (hugriga) från kl 19 till 22 innan vi till slut fick en bordsplats. Ändå var vi helt överens om att det var värt besväret!

Southall

Madame Tussauds

Vi hinner även med att åka dubbeldäckare buss, se Big Ben, åka en båttur på Thamsen, se Tower Bridge, äta en KFC lunch, och lite shopping på Harrods, Hanleys och vandra Piccadilly Cirkus, Regent street och Oxford street.

Knack knack knack.. klockan är redan 11, det måste vara städaren. Vi missade frukosten med 20 minuter, men det spelar egentligen ingen roll då den inte ingår. Vi lämnar lite tvätt i en påse och beger oss åt andra hållet till Berjaya Time Square.

Shoppingcenter med bergochdalbana

Berjaya TIme Square är ett shopping komplex som till skillnad från Pavillon och KLCC är inriktat på vanliga butiker. Komplexet är helt gigantiskt och inrymmer bl.a. en nöjespark med asiens största inomhus bergochdalbana och en 30 banors bowling hall.

Läs mer här.

Nasi Lemak

Vi testar en malaysisk specialité till lunch. Nasi Lemak som kostar 3 ringitt per person och innehåller rostade jordnötter, torkad anjovis, skivad gurka, kokt ägg och en sås. Den var väl sådär och inte speciellt mättande, men glada över att ha provat rätten så ger vi oss på de fruktstånden på andra sidan för varsin nypressad mangojuice. Det är väldigt billigt med mat i Malaysia.

Doctor Fish / Fish-spa

På våning 6 så har de en liten fish-spa anläggning för 20 ringitt per halvtimme. Där har de akvarium fulla med malar som man kan stoppa ner sina fötter i och låta dem  suga bort döda hudceller. haha.. vad det kittlar. Ett 20 tal malar arbetar ivrigt på min högra fot. Det tar väl en 20 minuter nästan innan jag vågar få i båda fötterna och kan slappna av och börja njuta av det. Fötterna känns helt lena efteråt och man märker hur fiskarna tappar intresset för mina fötter efter ett tag. Speciellt när nya ”färska” fötter kommer in, som shaolis och mohuas.

Läs mer om behandlingen här

Vi tycker mycket om time square och kommer definitivt besöka det igen.

KL Tower

Med monorailen (som går på stolpar)  åker vi för ca 2 ringitt per person till Menara KL Tower som är världens femte högsta torn. Vi njuter av utsikten som främst består av Kuala Lumpurs alla skyskrapor och dricker sedan en jättegod kall drink när vi kommer ner. Det regnar och vattnet i princip öser ner. Vi hade tänkt att gå härifrån till China Town men  vi avvaktar och tar bussen ner från kullen som tornet står på.

Läs mer om <a href=”http://en.wikipedia.org/wiki/Kuala_Lumpur_Tower”>KL Tower</a>.

China Town och ökända Petaling Street

Det är ganska lätt att se när man kommit in i china town då stadsbilden förändras en del. Det är nog lika lätt för dem att se att vi är turister. Med hjälp av en karta försöker vi leta oss fram till Petaling street. Vi går under mono-railen några gånger och passerar ett indiskt område som vi ska titta närmare på senare. Vi passerar en Mc Donalds och lite skyltar visar oss vägen fram till destinationen.

Mc Donalds verkar ha en del annorlunda affärsidéer i KL. Bl.a. har de utkörning med cykelbud och gatustånd som säljer fruktjuicer och sånt.

Petaling Street är i princip en lång gata som man satt ett tak på. Längs gatan i trånga gångar går man förbi de små stånden som säljer klockor, väskor, plånböcker, solglasögon, skor, filmer, parfymer från lyx-märken som gucci, rolex, omega, puma, adidas m.fl. Frågar man vad något kostar börjar de gärna någonstans mellan 130-180 ringitt. Pruta Pruta Pruta!!!

Det finns olika nivåer på kopiorna, och då olika prissättning. När vi prutar så klagar försäljarna och berättar historier om vad det kostar att ha ett stånd i området. Några säger att de måste tjäna något på det här. Vissa blir arga, men när vi går därifrån  sänker de sig själva och ju längre vi går desto mer sänker de sig själva. Man hör hur de ropar efter en på långt avstånd. Efter försäljningen ser de ändå helt  nöjda ut.. (!!)

Att undersöka prisnivåerna först i Times Square och Sungei Wan Plaza är helt klart att rekommendera innan man ger sig i kast med gatuförsäljare.

En snabbis in på KFC för att fly verkligheten en sekund.. och sen in
på central market som har mer handarbeten och kulturella saker.

Läs mer om Petaling Street <a href=”http://en.wikipedia.org/wiki/Petaling_Street”>här</a>

Shopping i Kuala Lumpur är extremt bra. Utbudet av västerländska varor, hälsotänkandet och prisnivåerna gör att jag tycker de är långt före oss i göteborg – vilket bara känns löjligt att jämföra med.

Två veckor är ju inte speciellt lång tid. Den tiden brukar ju försvinna utan att man knappt hinner blinka ibland. Konstigt nog tycker jag mig märka att en hel del saker hunnit hända under de två veckorna jag var borta i Indien.

• Stora byggnadsställningar har satts upp utanför lägenheten.
• SVT har arrangerat om hela sin sajt.
• Mycket snack om kärnkraftverk, vindkraft och poliser i media.
• Vi har fått nya datorer på jobbet

Kanske inte var så mycket ändå.. men det kändes ändå som mycket har ändrats.

Planer vid hemkomst

Så mycket planer jag hade på saker jag skulle göra när jag kom hem (till en riktig internet anslutning)

• Skriva om alla blogginlägg med riktiga tecken (åäöÅÄÖ)
• Lägga till foton till bloggen.
• Läsa och lära mig mer om allt jag har sett och upplevt.
• Skicka foton för utskrift.
• Hämta reparerad Playstation 3 från SIBA.
• Skriva om vilka saker som jag verkligen använde utav det jag packade med mig.

Businessclass boende

I helgen körde vi ner till malmö för att mohua skulle gå på någon nyföretagarkonferense som facket bjöd på. Vi tog in på SAS Radisson hotell och åtnöt ett business class rum där. En rolig sak var att det visade sig att konferensen var i konferenslokalerna på samma hotell som vi bodde i. Det hade jag faktiskt inte en aning om när jag beställde

Något billigare i malmö?

Det var lite dåligt väder, och det var kyligt på i malmö och i hotellrummet. På dagen åt jag en china box med nudlar + 2 val av huvudrätter. (jag tog, kycklingspett + friterade räkor) + stark sås. Det kostade 39:-. Jag fick en känsla av att malmö var något billigare än göteborg. Kanske bara inbillning. Vi köpte också starkt kryddade nötter i en trevlig butik brevid som hette Tasty House. På kvällen passerade vi ett par indiska restauranger men de var så fullsatta och dyra så vi hittade till slut till India Express.

India express

När vi kom in fick vi en meny med en bangladeshisk flagga på. Personalen talade bengali och agerade professionellt. Tycker maten var god, men dock utan det lilla extra. Chapatin var som vilket tunnbröd som helst och lammet var väl inte helt mjukt. Styrkan var det dock inga fel på.

Krångligt bara att komma ihåg alla kryddor hit och dit så skrev ner den på papper som en step-by-step. Tänkte publicera den här någon dag när jag orkar